Bankerna pressar marginalen — bolåneräntan stiger medan insättningsräntan står stilla

Den genomsnittliga bolåneräntan på nya avtal steg till 2,74 procent i mars — upp från 2,66 procent i februari. Samtidigt fick hushållen knappt någon kompensation: insättningsräntan för nya sparavtal steg med 0,01 procentenheter till 0,47 procent. Klyftan mellan vad bankerna tar ut och vad de betalar ut växer, och konsekvensen rakt genom till hushållens betalningskapacitet.

Siffrorna kommer från SCB:s finansmarknadsstatistik för mars 2026, publicerad den 29 april. De pekar på en utveckling som inte bara påverkar individers ekonomi — den har rakt genom till betalningsvolymen, konsumentkreditmarknaden och hur svenskar betalar i vardagen.

Bundet dyrt, rörligt nästan oförändrat

Den genomsnittliga räntan på nya bolåneavtal med bindningstid på ett till fem år klättrade till 3,02 procent i mars, jämfört med 2,90 procent i februari (SCB). Det är den snabbaste månatliga ökningen i bundna räntor vi sett sedan hösten 2024. Rörlig ränta, där 75 procent av alla bostadslån ligger, visade sig oförändrad vid 2,65 procent.

Samtidigt sjönk tillväxten hos bostadskreditinstitut — de alternativa aktörerna som inte ingår i det vanliga banksystemet. Deras bolånestock minskade med 2,0 procent på ett år och står nu för knappt 1 procent av marknaden, motsvarande 44 miljarder kronor (SCB). De högre räntorna pressar de mindre aktörerna ut.

Det som är intressant är mönstret: bankerna höjer räntan på det som kunderna är beroende av — bostadslån — men håller nere kostnaden på det kunderna kan välja ifrån — insättningar. Resultatet är en marginal som expanderar till fördel för bankerna.

Hushållens lånestock: 4 279 miljarder och växer

Den totala utlåningen från monetära finansinstitut till hushåll och icke-finansiella företag uppgick till 8 218 miljarder kronor i mars (SCB). Hushållen stod för 63 procent av denna volym. Bostadslånen — 4 279 miljarder kronor — har en årlig tillväxttakt på 3,0 procent.

Det betyder att svenska hushåll tar nya lån trots högre räntor. Frågan är om det är försäljningar som byter ägare vid högre prisnivåer, eller om hushållen refinansierar under sämre villkor. Med 75 procent rörliga lån och en stigande bolåneränta ökar hushållens räntekostnader automatiskt varje månad — utan att någon behöver ingå något nytt avtal.

Det påverkar direkt betalningsbeteendet. När räntekostnaten äter större del av disponibla inkomster minskar utrymmet för konsumtion. Bankerna ser det självklart — utlåningen till icke-finansiella företag växte 3,2 procent på ett år i mars, en markant accelerering från 0,6 procent samma månad förra året (SCB). Företagen tar upp kapital medan hushållen får känna pinchen.

Insättningsräntan: nästan noll på två år

Hushållens genomsnittliga ränta på nya insättningar ligger på 0,47 procent. Ett år tidigare, i mars 2025, var den 0,83 procent — nästan dubbelt så hög (SCB). Konton med bindningstid eller begränsade uttag ger 1,21 procent, jämfört med 1,66 procent på årsbasis.

Totala inlåningen från hushåll till MFI uppgick till 2 902 miljarder kronor, varav 2 158 miljarder på avistakonton — dagliga löne- och sparkonton utan bindning (SCB). Det betyder att 74 procent av hushållens sparpengar ligger på konton som i praktiken inte räntar.

Detta är inte nytt — men det förvärras. När inflationen legat runt eller ovanför Riksbankens 2-procentsmål under större delen av 2025–2026 har de faktiska avkastningarna på vanliga sparkonton varit negativa. Pengar på kontot förlorar köpkraft. Det pushar hushåll mot antingen sparprodukter med högre risk — eller konsumtion. Båda vägerna har effekter på betalningsflödena.

Kopplingen till betalningar

Varför bryr sig en sajt om betalningar om bankernas marginaler? Tre anledningar:

1. Konsumentkrediter växer snabbare än bostadslån. Konsumtionslån — kort kredit som BNPL, personlån och kreditkort — ökade 3,5 procent på ett år, snabbare än bostadslån med 3,0 procent (SCB). När bolåneräntan äter disponibel inkomst växer behovet av kortare krediter för vardagsköp. Det gynnar aktörer som Klarna och traditionella kreditkort.

2. Betalvolymerna följer hushållens andrahandsinkomst. När marginalen mellan in- och utlåning expanderar minskar hushållens reella köpkraft. Det syns inte i Swish-volymer direkt — småbetalningar till kaffet och matbutiken fortsätter — men det syns i sällanköpsvaruhandeln och större transaktioner där betalningslösningarnas finansieringsalternativ spelar roll.

3. Bankernas incitament ändras. När nettonettoprofiten på utlåning ökar får bankerna mindre incitament att satsa på nya, kostsamma betalningsinfrastrukturer. Det kan bromsa utbyggnaden av öppna banklösningar som PSD3 kräver — bankerna har inte press att investera i APIs som i grunden minskar deras kontroll över kundrelationen.

Vad händer härnäst

Med 75 procent av bostadslånen vid rörlig ränta är svenska hushåll exponerade. Om Riksbanken höjer räntan igen — något som inte utesluts om inflationen håller sig över 2 procent — ökar räntekostnaden för 3 228 miljarder kronor i lån direkt, utan någon omförhandlingsprocess (SCB).

För betalningsbranschen betyder det att vi kan förvänta oss ökad efterfrågan på betalpåföljder, delbetalning och kreditbaserade lösningar när hushållens marginaler trycks. Det är en trend som aktörerna redan anpassar sig efter — men som få analyserar i samband med SCB:s räntestatistik.

Sammanfattning: Bankerna tjänar mer på klyftan mellan vad de tar ut och vad de betalar ut. Hushållen känner det i plånboken. Konsekvensen för betalningsbranschen är mer kredit i vardagsköpen och en pålitligare inkomst för bankerna — men sämre förutsättningar för hushåll som redan nu balanserar.

Källa: SCB Finansmarknadsstatistik, mars 2026, publicerad 2026-04-29.